onsdag 28 november 2007

tumult i bolivias huvudstad sucre

Efter ett och ett halvt års arbete har folkförsamlingen som bildats för att skriva om Bolivias grundlag, framställt sitt förslag. Det har skett under tumult och oroligheter. Folkförsamlingen har sammanträtt i Bolivias huvudstad Sucre, en vanligtvis lugn och trivsam stad med drygt 60 000 invånare, som under ett par veckor fått vara vittne till sammandrabbningar mellan regerings- och folkförsamlingsanhängare och oppositionen.

Under lördagen den 24 november då folkförsamlingen skulle ta ett övergripande beslut om de nya artiklarna i grundlagen nådde våldsamheterna sin kulmen. Studenter och oppositionsmedlemmar från hela landet gick ut på gatorna och vandaliserade och försökte hindra församlingsmedlemmarna att komma fram till församlingslokalen. President Evo Morales bestämde då att församlingens mötesplats skulle flyttas från teatern inne i centrala Sucre till en militärförläggning en bit utanför staden, något som oppositionen utlyste som illegalt.

Sammanträdet fortsatte bakom lyckta dörrar med en mur av militärer runt om och när första dödsfallet inträffade bland massorna utanför ombads folkförsamlingens ordförande Silvia Lazarte att avbryta mötet, vilket nekades. En stund senare hade grundlagens nya artiklar beslutats om.
Oroligheterna i Sucre fortsatte och under söndagen misshandlades flera polismän svårt och fyra poliskvarter attackerades varpå det bestämdes att all polisstyrka skulle dra sig tillbaka på grund av säkerhetsskäl. De polislösa gatorna ledde i sin tur till att minst 120 farliga brottslingar som satt inne på fängelset San Roque tog sin chans och rymde.

Trots de tumultuiska omständigheterna förklarade Evo Morales på söndagen att han stödd det framtagna förslaget till ny grundlag och att det mest demokratiska sättet på vilket han kunde agera i framtiden var att låta folket själva genom omröstning godkänna förslaget. Han beklagade att oppositionen, styrd av oligarkiska grupper manipulerade av internationella intressen, hade låtit konfrontationen bli så allvarlig och han förklarade för folket att problemet i grund och botten är att dessa grupper är rädda för att förlora sina privilegier nu när en person av ursprungsbefolkningen har blivit president. “De accepterar inte att vi fattiga också kan regera”, fortsatte han.

Ett steg kvarstår för folkförsamlingen; att enas om det slutliga grundlagsförslaget, artikel för artikel. Detta ska göras innan den 14 december, då tidsfristen för församlingens arbete går ut.

fredag 13 juli 2007

färska nyheter från Bolivia

Jag har varit tvungen att ta en liten paus i nyhetsrapporteringen och nu när jag befinner mig i Sverige fram till och med augusti kommer denna blogg inte att uppdateras fram tills dess.

För färska nyheter av vänner och bekanta som skriver direkt från Bolivia gå gärna in på

www.latinamerika.nu

torsdag 15 februari 2007

modevisningslördag

Efter att ha förberett sig i två hela veckor; valt ut kostymer, utklädningskläder, kjolar, sjalar, frisyrer var det dags att gå catwalk nerför trappan från sovrummen som fungerat som omklädningsrum till matrummet som dagen till ära hade gjorts om till en stor modevisningslokal. Inbjudna var vänner och bekanta till både barn och personal på barnhemmet.

Laura och Maria, två av de yngsta flickorna på barnhemmet, kom tillsammans med sina nya italienska föräldrar. De två systrarna adopterades i januari av ett italienskt par och tillsammans flyttar de hela familjen till Italien i början av mars. Laura och Maria kom iklädda typiska cochabambinska dräkter bestående av blus och ”pollera”, en sammetskjol med volanger som vanligtvis når ner till knäna.

De flesta andra barnen, inspirerade av en japansk modevecka från vilken foton var uppsatta på hela barnhemmet, klädde sig till publikens förtjusning så galet de förmådde. En del med randiga strumpbyxor på armarna, andra hade endast halsdukar som tröjor.
Vackrast av dem alla var nog Gabrielle som hade klätt ut sig till geisha.

I slutet av dagen delades priser ut till var och en av deltagarna och barnen började redan innan showen var över att fråga när nästa modevisning skulle hållas.

onsdag 17 januari 2007

liten familj med stora behov

När jag för första gången kom till Bolivia år 2001, arbetade jag som volontär på ett mycket fattigt barnhem i ett område i Cochabamba som heter Valle Hermoso. Ett av barnen som jag lärde känna där var Delia, en 10-årig flicka som kom från ett bedrövligt hem beläget uppe i bergen. Hennes mamma var en alkoholiserad morotsjuiceförsäljare och någon pappa hade hon aldrig träffat.

Delia följde med mej från Valle Hermoso och flyttade in på Herdens hjärta (tid. Casa Petirrojo), när vi öppnade våra dörrar under 2004. Hon hade då fyllt 13 år och precis påbörjat den jobbiga ”åsneåldern” (edad del burro) som man kallar tonåren här. Hon var bestämd och rebellisk och efter bara ett halvår på barnhemmet rymde hon för att söka lyckan på egen hand.

Vi spårade henne till en sliten restaurang i andra änden av staden där hon fått tillfälligt heltidsarbete för 150 kronor i månaden och ett litet förrådsrum att bo i. Försökte övertala henne att komma tillbaka och förklarade fördelarna med att inte sluta studera, med att ha en familj som brydde sig om henne och faddrar från utlandet som stöttade henne ekonomiskt, men hon menade att hon hade det bra och att de behandlade henne väl.

Vi höll kontakten. Delia hörde av sig med jämna mellanrum och kom och hälsade på ibland. I september 2007 ringde hon hem till mig och grät i telefonen. Om tre månader skulle hon bli mamma och hon var livrädd. Hon sa att det var bäst att hon lämnade barnet i en soptunna, hon skulle ändå inte orka ta hand om det.

Jag förklarade att hon fick komma tillbaka till barnhemmet om hon ville och att vi skulle hjälpa henne att ta hand om barnet, men hon nekade. Jag åkte hem till hennes mamma, dit hon för en tid sedan flyttat, och lämnade en stor spjälsäng, barnkläder, handdukar, några nallebjörnar och sa det blir inte lätt, men du måste ta ditt ansvar. I december 2007 dök hon upp på Herdens hjärta, magen var platt och i famnen hade hon –två- undernärda spädbarn. Hon hade fått tvillingar.

Delia ville fortfarande inte bo på barnhemmet så vi gav henne ett ”arbete” som hon nu och förhoppningsvis en tid framöver ska känna ansvar över. Detta arbete går ut på att hon kommer till barnhemmet fem dagar i veckan och hjälper till med det hon kan samtidigt som vi tar barnen till läkare, visar henne hur hon bäst ammar, ger barnen bröstmjölksersättning, badar dem, ser till att de har blöjor och hela, rena kläder etc. Viktigt är också att så gott som möjligt se till att den unga mamman äter och dricker ordentligt.

Nu har tvillingarna hunnit bli 2 månader gamla. Den lilla flickan väger 2,3 kilo och pojken 3. De är fortfarande mycket undernärda men ökar i vikt dagligen och Delia vinner sakta det självförtroende och den kunskap hon behöver för att kunna ta hand om dem.

söndag 7 januari 2007

utan luis är barnhemmet nu ett flickhem

Luis har flyttat. Han fyller 16 år i år och han tyckte själv att det var dags att flytta ut från barnhemmet och försöka bli mer självständig. Vi har under hösten fått kontakt med en farbror till Luis som bor i La Paz och som själv har en son precis i Luis ålder. Han och hans familj tog på sig ansvaret att ta emot Luis och låta honom bo hos dem under 2007 eller så länge det behövs tills dess Luis är redo att flytta till något eget. Luis lämnade oss några dagar efter julafton. Bilade upp till La Paz tillsammans med sin farbror och sin kusin som kom och hämtade honom. Vi hade en liten avskedsfest på barnhemmet och mest skakad var Araceli, hans lillasyster, över att hennes bror skulle flytta ifrån henne. Luis var strålande glad och lovade att komma och hälsa på ofta och att Araceli även fick komma och hälsa på honom i La Paz.

För att uppmuntra Araceli lite extra i samband med Luis flytt får hon komma hem till mig på tisdagar och torsdagar och spendera dagen här. Vi leker, lagar mat, bakar, och jag försöker lära henne läsa. Hon har ett språktest om en månad där hennes lärare kommer att bestämma huruvida hon får börja tvåan eller måste gå om ettan ett år till. Det är vanligt här att barn får gå om ett år, om de inte klarar intagningsprovet till nästa årskurs, men vi håller tummarna för att Araceli ska lära sig mer nu under skollovet och att provet ska gå bra.

Sedan Luis flyttade är barnhemmet är rent flickhem och tanken för framtiden är att det ska fortsätta vara det. För närvarande bor där 11 flickor.