torsdag 29 maj 2008

Teater - både terapi och rolig förströelse

I december 2007 startade jag en teatergrupp med nio av de äldsta flickorna på barnhemmet. Vi träffas tre timmar varje lördag och tränar upp självkänsla och självförtroende, bearbetar traumatiska händelser genom lek och berättelser, skapar gruppidentitet, provar olika uttrycksformer, repeterar kortpjäser, tjafsar, gråter, kommer överens igen och har det behagligt.

I förrgår hade vi vår första presentation av pjäsen "skönheten och fulheten". Vi fick ha två föreställningar på grund av publiktrycket och trots näsblod och flickornas protester några minuter innan första föreställningen (jag gör inte det här! varför gör du så här mot oss! jag hoppar ut från balkongen!) klarade de av pressen och förde showen i land.

Föreställningen, som förevigades av ett kanadensiskt filmteam, blev en succé och flickorna var som sig bör spralliga och upprymda efteråt. De diskuterade vilt men demokratiskt om hur
dagens huvudroller till nästa uppsättning skulle ta ett steg åt sidan och hur de som varit biroller nu skulle öva på att inneha huvudroller.

Inför nästa presentation beställde de en pjäs om mörka intriger, missförstånd och bråk. Med tillägg att slutet får vara gott.

Inga kommentarer: