För andra året i rad beslutade Finnbacksskolan i Lycksele att skänka pengarna som samlats in på "biståndsdagen" till barnhemsverksamheten här i Cochabamba! 17 000 kronor blev det!! TACK ni tappra hjältar!!!
Jag satt för några veckor sen och oroade mig för sjunkande fadderintäkter under 2012 och funderade på hur jag skulle meddela barnhemmen att vi nog måste sänka det svenska månatliga stödet till dess att jag får in lite fler faddrar.. så kom nyheten att Finnbacksskolan valt att donera hela 17 000 kronor och därmed vände nyheterna från sämre till mycket goda! Vi kan nu höja det månatliga stödet från Sverige istället för att sänka det!!
17 000 kronor är en hel årslön till en av "mostrarna" som jobbar på barnhemmet. (barnen kallar barnskötarna för mostrar), så ni förstår att Finnbackskolans bidrag är en ENORM hjälp för verksamheten.
Stor kram till alla er på Finnbacken som gjort denna donation möjlig! Och hör gärna av er om ni har frågor och funderingar eller om ni vill komma och hälsa på oss här i Bolivia! Kanske prova på att jobba lite som volontärer på något av barnhemmen eller i min secondhand affär!
Hösten 2004 startades föreningen Medmänniskor av några ungdomar i Uppsala. Föreningen har grundat ett barnhem i Cochabamba, Bolivia och hjälper till att driva detta samt ytterligare ett systerbarnhem som kunde öppnas för ett par år sedan. Sedan 2009 driver jag en second hand butik i Cochabamba till stöd för verksamheterna. Här nedan kan ni läsa lite om barnhemmen, om second hand affären och om mina erfarenheter från mitt arbete med dessa.
tisdag 23 oktober 2012
onsdag 6 juni 2012
Containerpackning i Stockholm: 20-22 juli, 2012
Nu är det dags för ännu en containerpackning i Sthlm. Detta är sjätte containern som fraktas från Sverige till Kuriosa, Bolivia. Det har visat sig vara en bra solidaritetsidé att frakta hit gamla möbler, pianon och prylar som svenskar annars skulle ha slängt eller staplat upp i dammiga förråd. När dessa säljs i den lokala secondhandbutiken istället för på någon secondhandbutik i Sverige, så blir behållningen större och bidragen till lokala projekt kan öka.
Småningom är tanken att Kuriosa ska drivas med hjälp av lokala (bolivianska) donationer, precis som en svensk second hand (ja, det finns många även här med samma överflöd som oss svenskar). Men medan den alldeles nya donationsidén håller på att landa hos den välbärgade delen av lokalbefolkningen -och för att inte affären ska vara tom och tråkig under tiden- så kommer dessa årliga svenska "containerhjälpsändningar" och förvandlar Kuriosa till en riktig möbel- och prylhotspot!
Har du möjlighet att hjälpa till så funkar containerpackningen på följande vis:
Under tre dagar arbetar ett hämtnings- och packningsteam i grupper om två pers, med att köra omkring med en lätt lastbil och hämta saker som folk vill skänka. De kör detta till Containern, lastar av och packar in. Fredags- och lördagspassen brukar vara hämtnings- och avlastningspass, medan söndagspassen brukar vara inpackningspass. Då ska alla prylar stuffas in så tajt som möjligt, containern stängs igen, överblivande möbler lämnas på myrorna och lastbilen körs tillbaka till uthyrarna.
KOM MED I TEAMET! Lämna en kommentar här med emailadress el. telnr, eller skriv till info@medmanniskor.se så hör jag av mig!
Småningom är tanken att Kuriosa ska drivas med hjälp av lokala (bolivianska) donationer, precis som en svensk second hand (ja, det finns många även här med samma överflöd som oss svenskar). Men medan den alldeles nya donationsidén håller på att landa hos den välbärgade delen av lokalbefolkningen -och för att inte affären ska vara tom och tråkig under tiden- så kommer dessa årliga svenska "containerhjälpsändningar" och förvandlar Kuriosa till en riktig möbel- och prylhotspot!
Första containern packas i ett minusgradigt Göteborg, januari 2009. (på bilden: Annika) |
Andra containern packas i Stockholm, sommaren 2009. (på bilden: Erik) Se fler bilder på www.facebook/TIENDAKURIOSA |
Har du möjlighet att hjälpa till så funkar containerpackningen på följande vis:
Under tre dagar arbetar ett hämtnings- och packningsteam i grupper om två pers, med att köra omkring med en lätt lastbil och hämta saker som folk vill skänka. De kör detta till Containern, lastar av och packar in. Fredags- och lördagspassen brukar vara hämtnings- och avlastningspass, medan söndagspassen brukar vara inpackningspass. Då ska alla prylar stuffas in så tajt som möjligt, containern stängs igen, överblivande möbler lämnas på myrorna och lastbilen körs tillbaka till uthyrarna.
KOM MED I TEAMET! Lämna en kommentar här med emailadress el. telnr, eller skriv till info@medmanniskor.se så hör jag av mig!
lördag 2 juni 2012
Från svenska till bolivianska hem. Kuriosa - så går det till i 5 enkla steg!
1.
En container packas i Sverige med möbler, pianon, prylar, som annars skulle ha slängts eller skänkts till myrorna eller liknande verksamhet.
Sommaren, 2009 |
(Kajsa och Apostolos) |
(Johanna) |
Packat och Klart! (Erik, Apostolos, Kajsa, Johan) |
2.
Containern hämtas upp och fraktas sedan på fartyg via Tyskland, Miami, Panama till Chile.
Här hämtas en container från Saltsjö-boo, Sthlm. Sommaren 2011 |
Fraktas med Maersk genom Panamakanalen. |
Ja, jag råkade vara i Panama i annat jobb just när vår container passerade. Sept 2011. (Annika) |
3.
Containern fastnar alltid i boliviansk tull -åtminstone ett par veckor, ibland flera månader.
November 2011 |
Jag flirtade mig till en liten lucka. Min last var den enda som lämnade tullen den dagen. |
4.
Möblerna når Kuriosa affären från vilken de säljs eller doneras.
IDÉN
Sälja begagnat för att stödja solidaritetsprojekt
Skapa en ny, nationell tendens att stödja lokala solidaritetsprojekt och därmed bidra till minskat, ekonomiskt biståndsberoende från utlandet.
Påverka konsumenterna att återanvända istället för att köpa nytt.
Sälja fair trade produkter, tillverkade av lokala producenter.
Stötta lokala konstnärer genom att ställa ut och sälja deras konst.
5.
Behållningen går till att stötta lokala solidaritetsprojekt. Vissa projekt får månatligt, ekonomiskt stöd, andra får ta emot punktinsatser.
STÖDMOTTAGARE
Föreningen Niños Con Valor
Flickhemmet Corazón del Pastor
Pojkhemmet Pedacito de Cielo
Barnhemmet Creamos
Barnhemmet Casa Cuna
Arbetskooperativet Los buenos amigos
Föreningen Performing Life
Kvinnokooperativet Orpaka
Designkooperativet Santita Design
Intyg utfärdas vid donationstillfälle, så att kunder
i affären kan se att deras hjälp verkligen når fram.
Flickor som bor på barnhemmet Corazon del Pastor tar emot ett piano. (December, 2010) |
Mars, 2012 |
Barnen på barnhemmet Creamos får en nytt vardagsrum.
tisdag 29 maj 2012
Perspektiv
I morse påminde jag mig
själv om varför jag valt att öppna en second hand affär i Bolivia. I början
hade jag klart för mig att projektet var av altruistisk karaktär, men allt
eftersom månaderna och åren går och vinsten ökar succesivt faller jag med jämna
mellanrum in i ett slags jagfälla. Huvudproblematiken är jag själv. Vad tjänar
jag egentligen? Hur mkt jobbar jag och till vilken nytta? Varför börjar jag
inte importera möbler från kina, säljer dem till överpriser och tar ut den lön
som jag faktiskt ”är värd”?
Jag går på gymmet i
Cochabamba. Eller rättare sagt jag kör till gymmet. Sitter i bilkö i tjugo
minuter för att sedan hoppa upp på en spinningcykel (!). Jag hade bråttom till
gymmet idag, pilates klockan åtta men ungarna ville inte äta frukost fort, så
schemat brast. Vid en stor korsning susar jag förbi en pojke i fyraårsåldern
som står mitt i bilraderna iklädd en trasig t-shirt och tunna byxor. Med
Cochabambas just nu noll-gradiga temperaturer är det svårt att undkomma ett
styng av medlidande om man råkat lägga märke till denna köldfrusna lilla kropp.
Jag fortsätter köra men
börjar scanna mitt liv och min vardag och känner plötsligt att jag inte pallar
mer. Hur har jag tappat perspektivet på saker och ting? Hur kan jag tillåta att
en liten fyraårig pojke står nästan utan kläder i nollgradiga temperaturer,
mitt i en korsning, vädjandes om hjälp av förbisusande bilar? Vad har hänt med
mig? När blev det viktigare för mig att få bra lön, gå ner i vikt, få bort
påsarna under ögonen, skaffa rakare och vitare tänder? Jag märker att jag någonstans
på vägen tappat fokus.
Jag har inte några pengar
på mig men jag tittar bak i bilen och ser min sons gosedjurshund, en stor
nyköpt filt och en kudde. Börjar dividera med mig själv. Jag kommer försent
till pilateslektionen om jag vänder nu, jag måste ta hela vändan runt plazan
och fortsätta in på en mindre väg, hela manövern kommer att ta ungefär en kvart.
Ska jag, ska jag inte? Jag tvingar mig själv att välja humant. Jag måste köra
tillbaka till pojken.
Jag ser mig om precis
innan jag svänger ut från den fyrfiliga vägen. Då smäller det kraftigt och en motorcykel, en man och en kvinna flyger över huven. Jag stiger ur bilen
som står snett över körbanan, de andra bilarna dånar av stress och ilska,
kvinnan skriker och gråter, jag kramar henne, kvinnan skriker att jag kunnat
döda dem, mannen lugnar henne, han kramar mig och vi gråter alla tre. Efter en
stund parkerar vi intill vägen och sätter oss ned. Vi är inte skadade, motorcykeln
har bara fått en skråma på framlyktan, jag bryr mig inte om att titta på min
bil. Mannen vill inte att jag betalar någonting, han tycker det är hans fel.
Jag tycker det är mitt fel. Vi pratar en stund och ursäktar oss, önskar
varandra en bra dag. Tårarna rinner fortfarande nedför kinderna när jag sätter
mig i bilen igen.
En kvart senare räcker
jag över filten, kudden och gosedjuret till den lilla pojken. Hans ansikte är
grått och sorgset. Han säger tack och jag tänker han har ingenting att tacka
för.
Jag åker på gymmet,
joggar i en halvtimme, duschar och kör till Kuriosa för att öppna för dagen.
Väl inne i affären läser jag informationsskyltarna på väggen som talar om att
Kuriosa är ett solidaritetsprojekt, att vinsten oavkortat går till
organisationer som på olika sätt jobbar solidariskt för att minska orättvisor i
samhället. Jag tänker på pojken i korsningen, på de många olika barnhem affären
stödjer, på hur tillfällig vår existens är och för ett ögonblick blir
det glasklart för mig igen vad det är jag håller på med och varför.
Plats:
Cochabamba, Bolivia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)