När jag för första gången kom till Bolivia år 2001, arbetade jag som volontär på ett mycket fattigt barnhem i ett område i Cochabamba som heter Valle Hermoso. Ett av barnen som jag lärde känna där var Delia, en 10-årig flicka som kom från ett bedrövligt hem beläget uppe i bergen. Hennes mamma var en alkoholiserad morotsjuiceförsäljare och någon pappa hade hon aldrig träffat.
Delia följde med mej från Valle Hermoso och flyttade in på Herdens hjärta (tid. Casa Petirrojo), när vi öppnade våra dörrar under 2004. Hon hade då fyllt 13 år och precis påbörjat den jobbiga ”åsneåldern” (edad del burro) som man kallar tonåren här. Hon var bestämd och rebellisk och efter bara ett halvår på barnhemmet rymde hon för att söka lyckan på egen hand.
Vi spårade henne till en sliten restaurang i andra änden av staden där hon fått tillfälligt heltidsarbete för 150 kronor i månaden och ett litet förrådsrum att bo i. Försökte övertala henne att komma tillbaka och förklarade fördelarna med att inte sluta studera, med att ha en familj som brydde sig om henne och faddrar från utlandet som stöttade henne ekonomiskt, men hon menade att hon hade det bra och att de behandlade henne väl.
Vi höll kontakten. Delia hörde av sig med jämna mellanrum och kom och hälsade på ibland. I september 2007 ringde hon hem till mig och grät i telefonen. Om tre månader skulle hon bli mamma och hon var livrädd. Hon sa att det var bäst att hon lämnade barnet i en soptunna, hon skulle ändå inte orka ta hand om det.
Jag förklarade att hon fick komma tillbaka till barnhemmet om hon ville och att vi skulle hjälpa henne att ta hand om barnet, men hon nekade. Jag åkte hem till hennes mamma, dit hon för en tid sedan flyttat, och lämnade en stor spjälsäng, barnkläder, handdukar, några nallebjörnar och sa det blir inte lätt, men du måste ta ditt ansvar. I december 2007 dök hon upp på Herdens hjärta, magen var platt och i famnen hade hon –två- undernärda spädbarn. Hon hade fått tvillingar.
Delia ville fortfarande inte bo på barnhemmet så vi gav henne ett ”arbete” som hon nu och förhoppningsvis en tid framöver ska känna ansvar över. Detta arbete går ut på att hon kommer till barnhemmet fem dagar i veckan och hjälper till med det hon kan samtidigt som vi tar barnen till läkare, visar henne hur hon bäst ammar, ger barnen bröstmjölksersättning, badar dem, ser till att de har blöjor och hela, rena kläder etc. Viktigt är också att så gott som möjligt se till att den unga mamman äter och dricker ordentligt.
Nu har tvillingarna hunnit bli 2 månader gamla. Den lilla flickan väger 2,3 kilo och pojken 3. De är fortfarande mycket undernärda men ökar i vikt dagligen och Delia vinner sakta det självförtroende och den kunskap hon behöver för att kunna ta hand om dem.
