rodolfo flyttar

Förra veckan bestämde sig barnhemmets äldsta barn, Rodolfo, för att flytta hem till sin storebror och hjälpa till att ta hand om sina syskonbarn. Beslutet kom hastigt efter att Rodolfos syster ringt och berättat att hon flyttat till Spanien och lämnat sin barn, 6 och 9 år gamla, ensamma med Rodolfos storebror. Hon behövde Rodolfos hjälp att se efter barnen eftersom storebrorsan jobbar hela dagen. Rodolfo kände sig tvingad att ta sitt ansvar och trots att vi på barnhemmet försökte få honom att inse svårigheten att som ung pojke som fortfarande går högstadiet ta på sig föräldraansvaret för två små barn var han bestämd och hans storebror kom och hämtade honom samma dag som han berättade om det för oss.

Jag har känt Rodolfo sedan år 2001 då han först flyttade in på barnhemmet Valle Hermoso där jag arbetade förut. Jag har sett honom förändras, växa, öppna sig och succesivt få tillit till andra människor. För mig var det oerhört trist att höra honom säga hejdå till alla sina “syskon” på barnhemmet. Han grät när han tackade mig, Betty och Alfredo för all hjälp under dessa år och när han bad mig hälsa till alla i Sverige som stöttat honom ekonomiskt. Hela veckan sedan han flyttade har känts underlig, jag är orolig över hur han mår, hur det ska gå för honom och samtidigt som jag vet att det är en oundviklig händelse, den att han flyttar -han har trots allt blivit 18 år gammal- känner jag sorg över att dagen var tvungen att komma nu och inte om en månad eller om ett år.

Från barnhemmets sida är intentionen att fortsätta hjälpa Rodolfo, att utarbeta en ekonomisk plan för framtiden, att uppmuntra honom att komma och tala med barnhemspsykologen sista fredagen i varje månad och att besöka oss så ofta han vill. Gällande det svenska fadderstödet till Rodolfo hoppas jag kunna fortsätta förmedla det men inte utan uppföljning. Ska de kommande månaderna utarbeta en lösning för hur vi kan fortsätta ekonomiskt sett, kanske är detta en möjlighet för er faddrar att få en mer personlig kontakt med Rodolfo genom brevskrivning eller andra sätt. Nu när han kommer att bo själv behöver han mer än någonsin veta att det finns människor som bryr sig om honom.

Orinoca-manifestet

För första gången i Bolivias historia har ett politiskt parti inom sex månader vunnit två på varandra följande val, och detta med absolut majoritet. I detta fall handlar det dessutom om en nationell, populistisk, vänsterorienterad ursprungsrörelse. En medveten rörelse som förlitar sig på mobilisering och social debatt och inte på uppviglande löften. Röstmajoriteten tillät oss att under dessa sex månader gå framåt i konstruktionen av ett nytt statsskick och ett nytt utvecklingsprojekt som lämnar den förtryckande neoliberalismen bakom sig.

Nu står vi inför utmaningarna att materialisera förändringarna i den konstituerande folkförsamlingen, att möta de uppsatta målen i den Nationella Utvecklingsplanen, att skapa en ny social pakt mellan landets olika regioner och sociala klasser och att inlemma samtliga bolivianer i ett liv fyllt med arbete, välmående och värdighet.

På samma sätt som med naturgasen och oljan bör vi fortsätta återvinna alla våra naturresurser för att industrialisera dem till förmån för alla bolivianer och bryta beroendet till imperialistiska centrum som har fördömt oss till att endast exportera råvaror.

Bara en ekonomiskt oberoende modell och politisk självständighet kan möjliggöra social rättvisa och en dekolonisering av staten, något som sociala rörelser har kämpat för genom landets hela historia.

Från första dagen har vår regering styrt till förmån för folket och inte för transnationella företag eller andra ickestatliga organisationer, inte för internationella banker och än mindre för internationella maktcentra som de andra neoliberala regeringarna vi haft har varit vana att lyda.

Varje steg vår regering tar vill verka för att integrera en nationell majoritet i ett projekt som ska återföda fosterlandet. Vi vill nå detta mål med hjälp av total yttrandefrihet och demokrati. Varje ärlig och fosterländsk bolivian har sin plats i denna demokratiska och kulturella revolution som skriver Bolivias nya historia.

Endast några minoritetsgrupper som försöker behålla sina privilegier är emot att Bolivia förändras. Men vårt projekt bildas för alla urspungsfolk och latinamerikanska sociala rörelser, och i ett regionalt integrerat sammanhang har Bolivia för första gången en nyckelroll.

Efter endast sex månader av revolutionära förändringar kan vi påstå att det är en stolthet att kalla sig bolivian för Bolivia är respekterat. Det är upp till oss att se till att vårt land inte går bakåt.

Evo Morales Ayma

Originaltexten på spanska finns att läsa här

Evo Morales och Bolivias socialistiska regering utvärderar sitt halvår vid makten

Regeringspartiet Movimiento Al Socialismo (rörelsen för socialism) har efter sitt första halvår vid makten lyckats minska det allmänna missnöje som rått bland den bolivianska majoriteten; ursprungsbefolkningen. Under sin tid vid makten har MAS mött de krav som de sociala rörelserna under flera års tid har ställt på tidigare regeringar, nämligen att nationalisera landets naturgas och låta folket välja representanter till en konstituerande församling med syfte att omarbeta landets grundlag.

Evo Morales vann presidentvalet i december 2005 och är Bolivias förste president från ursprungsbefolkningen. Valdeltagandet var rekordhögt, av de röstberättigande personerna med aktuella ID-handlingar gick 84% och röstade. Trots att USAs regering smutskastat Morales, kallat honom knarkhandlare och terrorist och hotat med att minska biståndet till Bolivia ifall Morales kom till makten, röstade bolivianerna som de ville och Morales fick nästan 54% av rösterna. Så här ett halvår efter sitt tillträde som president råder lugn bland största delen av befolkningen och förhoppningarna om fortsatta förbättringar är stora.

Förutom att de största kraven från sociala rörelser runt om i landet har uppfyllts visar även Bolivias ekonomi tecken på stabilitet. Det är främst nationaliseringen av landets naturgas, som gjordes offentlig den 1 maj i år, som bidragit till höjda inkomster för staten. Utvecklingsminister Carlos Villegas förklarar att Bolivias BNP har ökat med 4,3% under årets första sex månader trots att förväntad ökning under 2006 endast uppgick till 4,1%. Han visar även att inflationen endast uppgår till 2,05% vilket är lågt för Bolivia.

Evo Morales firade under helgen som gick sina första sex månader som president. Detta gjordes i Morales födelseort Orinoca och närvarande var förutom regeringens ministrar även Kubas och Venezuelas ambassadörer. I samband med firandet proklamerade den bolivianska regeringen ett politiskt manifest som bär namnet ”Orinoca-manifestet” och i vilket Morales definierar sin stat. Manifestet översatt till svenska finns att läsa nedan.