Förra veckan bestämde sig barnhemmets äldsta barn, Rodolfo, för att flytta hem till sin storebror och hjälpa till att ta hand om sina syskonbarn. Beslutet kom hastigt efter att Rodolfos syster ringt och berättat att hon flyttat till Spanien och lämnat sin barn, 6 och 9 år gamla, ensamma med Rodolfos storebror. Hon behövde Rodolfos hjälp att se efter barnen eftersom storebrorsan jobbar hela dagen. Rodolfo kände sig tvingad att ta sitt ansvar och trots att vi på barnhemmet försökte få honom att inse svårigheten att som ung pojke som fortfarande går högstadiet ta på sig föräldraansvaret för två små barn var han bestämd och hans storebror kom och hämtade honom samma dag som han berättade om det för oss.
Jag har känt Rodolfo sedan år 2001 då han först flyttade in på barnhemmet Valle Hermoso där jag arbetade förut. Jag har sett honom förändras, växa, öppna sig och succesivt få tillit till andra människor. För mig var det oerhört trist att höra honom säga hejdå till alla sina “syskon” på barnhemmet. Han grät när han tackade mig, Betty och Alfredo för all hjälp under dessa år och när han bad mig hälsa till alla i Sverige som stöttat honom ekonomiskt. Hela veckan sedan han flyttade har känts underlig, jag är orolig över hur han mår, hur det ska gå för honom och samtidigt som jag vet att det är en oundviklig händelse, den att han flyttar -han har trots allt blivit 18 år gammal- känner jag sorg över att dagen var tvungen att komma nu och inte om en månad eller om ett år.
Från barnhemmets sida är intentionen att fortsätta hjälpa Rodolfo, att utarbeta en ekonomisk plan för framtiden, att uppmuntra honom att komma och tala med barnhemspsykologen sista fredagen i varje månad och att besöka oss så ofta han vill. Gällande det svenska fadderstödet till Rodolfo hoppas jag kunna fortsätta förmedla det men inte utan uppföljning. Ska de kommande månaderna utarbeta en lösning för hur vi kan fortsätta ekonomiskt sett, kanske är detta en möjlighet för er faddrar att få en mer personlig kontakt med Rodolfo genom brevskrivning eller andra sätt. Nu när han kommer att bo själv behöver han mer än någonsin veta att det finns människor som bryr sig om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar