Lyckad dialog mellan regering och opposition

Efter nästan ett års tid av misslyckade försök till dialog och ständiga konflikter mellan regeringsanhängare och dess motståndare har oroligheterna inför ett eventuellt inbördeskrig nu mattats av i och med måndagens överenskommelse gällande den nya grundlagen.

Regeringen gick med på oppositionens krav att ändra på över 100 artiklar i den nya lagen och därmed kunde datumet för folkomröstning fastställas till den 25 januari 2009. Trots ändringarna är regeringen fortfarande nöjda med lagförslaget och oppositionen planerar att påbörja sin kampanj för att få folket att rösta nej till förslaget.

Många regeringsanhängare och medlemmar av folkförsamlingen som hade som uppgift att under ett och ett halvt år arbeta fram lagförslaget känner sig överkörda och menar att det var fel av regeringen att ändra förslaget utan att återigen sammankalla den folkvalda lagförslagsförsamlingen. Trots missnöjet är dock den allmänna stämningen i landet betydligt bättre än innan överenskommelsen och i La Paz under måndagen fylldes gatorna med sång och musik, dans, poesi och förväntansfulla människor ur båda lägren.

En liten bit av himlen

Idag hölls invigning för Niños Con Valors nya projekt "Pedacito de Cielo" ("En liten bit av himlen"). Projektet innefattar bl a ett daghem för barn med HIV och ett träningsprogram för familjer med HIV. Tolv stycken barn är redan inskrivna på daghemmet och ett arbete har inletts med deras familjer.

I Bolivia bor för närvarande mellan 7000 - 17 000 människor som är smittade och antalet ökar stadigt. Diskrimineringen av dessa personer är stor: det är få tandläkare eller läkare som vill ta emot dem, det finns inga dagis som accepterar smittade barn och när en organisation för ett par år sedan försökte starta ett särskilt daghem för smittade stängdes detta ner av demonstrerande grannar. Pedacito de Cielo är därmed det första bolivianska daghemmet för smittade. Platsen för dagiset hålls anonym och utifrån verkar den lilla biten av himlen vara ett alldeles vanligt hus.

Niños Con Valor samarbetar med en organisation vid namn "Vivo en Positivo" ("Jag lever positivt") som arbetar särskilt med människor som bär på HIV/AIDS.

intensifierad kris kräver minst fjorton nya dödsfall

De senaste veckorna har den politiska krisen i landet intensifierats. Läget mellan regeringsanhängare och oppostionen blir allt kärvare. Sedan oppositionen började kräva omredigering av tre specifika paragrafer i den nya grundlagen som det ska röstas om den 7 december, har våldet och rasismen trappats upp betydligt. Oppositionens ansikten utåt är fyra av landets nio prefekter* i vars respektive län också en majoritet av invånarna är regeringsoppositionella.

En oppositionell grupp med säte i Santa Cruz (landets näst största stad) som kallar sig "Unión Juvenil Cruceñista" ("Santa Cruz ungdomsunion") har ockuperat flera statliga institutioner i staden, däribland postkontoret, migrationsverket och skattekontoret. Även en av de viktigaste utvinningscentralerna för naturgas har ockuperats och stängdes ned under tre dagars tid, vilket innebar att större delarna av befolkningen inte längre fick tillgång till den gas de dagligen behöver för matlagning, uppvärmning och transport. I skrivandets stund finns återigen naturgas till hushållen och till bensinstationerna men instituitonerna är fortfarande ockuperade.

I länet Pando i norra Bolivia har meningsskiljaktigheterna fått förödande konsekvenser. Det är fortfarande svårt att få klarhet i vad som inträffat. Informationen från de två lägren är vitt åtskilda och medan regeringen talar om organiserat folkmord kallar oppositionen det för olyckliga sammandrabbningar. Konfrontationerna började den 11 september då en grupp människor från landsbygden var på väg in till staden Cobija för att delta i ett folkligt möte. Enligt de flesta uppgifter träffade de en stor grupp regeringsoppositionella, förmodligen direkt anställda under länets prefekt och tumult uppstod som varade i fyra dagar. Under den första dagen mördades nio personer. Eftersom regeringen utlyste undantagstillstånd i hela länet hindrades många nationella och internationella organisationer och informationsspridare från att ta sig in i området vilket har gjort det tämligen svårt att komma åt tillförlitlig information. Saldot från de fyra dagar långa sammandrabbningarna är enligt varierande uppgifter mellan 14- 30 döda, 24 skottskadade och 106 försvunna, majoriteten ur ursrungsbefolkningen.

I nuläget är tre personer huvudmisstänkta för vad som verkar vara en organiserad massaker; Pandos läns prefekt Leopoldo Fernández, fd borgmästare Miguel Becerra och senatorn Abraham Cuéllar som tillhör oppositionspartiet UN (Unidad Nacional).

*prefekt har ungefär samma roll som en landshövding och fungerar som chef för länsstyrelsen men till skillnad från landshövdingen utses prefekten genom folkligt val.

El Amor Curador - Den helande kärleken

I fredags hade barnhemmets teatergrupp ytterligare en föreställning. Denna gång hade flickorna själva skrivit manus ("El Amor Curador") och bestämt kostym och rekvisita och de deltog med sin uppsättning i en talangjakt, organiserad av ett internationellt nätverk av organisationer som arbetar med barn särskilda behov (Red Viva). Jag hade bestämt mig för att lämna så mycket som möjligt i barnens händer och förberedelsen inför uppträdandet var minst sagt kaotisk. När de en halvtimme innan föreställningens början fortfarande inte fått ihop all rekvisita och en del flickor precis gått in i duschen föreslog jag att vi skulle strunta i uppträdandet. Vi kom till talangjakten en timme försent men eftersom evenemanget följde Bolivias tidsuppfattning var vi till och med tidiga. Vi skulle uppträda som nummer sex och hade fått tiden 19.00 men när klockan blivit 22.00 och nummer ett fortfarande stod på scenen bad jag att få ändra i schemat för mina flickor var trötta.

Klockan 22.15 gick teatergruppen "Berg och Dalbana" nervösa och darriga upp på scenen som de allra yngsta deltagarna. Medan teaterdirektören bet på naglarna från sin plats bakom scenen tog de unga aktörerna publiken med storm. Flickorna självförtroende ökade märkvärt liksom lusten att fortsätta med teater.

Evo Morales får sitta kvar vid makten men splittringen ökar

För första gången i landets historia hölls idag, söndag, ett förtroendeval gällande både presidenten samt de nio landshövdingarna i respektive län. Enligt den nya förtroendevallagen fick folket på demokratisk väg bestämma huruvida de ansåg att Evo Morales efter två och ett halvt år vid makten, skulle få fortsätta som president eller inte. Varje läns landshövding utmanades också. Enligt vallagen skulle president och vicepresident för att få sitta kvar få minst en röst mer än de fått i föregående val. För landshövdningarna krävdes 50% plus en av rösterna. Morales behövde minst 53,7 % av folkets röster för att fortsätta regera.

Oppositionen har försökt stoppa valet, bl a genom att hävda att det är illegalt och enligt Cochabambas landshövding Manfred Reyes Villa strider lagen som reglerar valet mot landets konstitution, detta trots att vallagen demokratiskt har beslutats om av en majoritet i senaten.

Redan ikväll stod det efter snabbräkning av rösterna klart att Evo Morales popularitet har stigit med hela 9 procentenheter och han fortsätter vid makten med över 63% av bolivanska folkets stöd. Landshövdingarna i länen La Paz, Cochabamba och Oruro ( de två första tillhörande oppositionen och den tredje MAS) tvingas avgå medan övriga får sitta kvar. Landshövdningarna i den så kallade "halvmånen" som utgörs av länen Beni, Pando, Santa Cruz och Tarija firade sin seger under kvällen och i Santa Cruz betonade en segeryr Rubén Costas att han nu kommer att satsa hårdare på att utveckla sitt självstyre och så långt det är möjligt försöka motverka Morales förändringsprocess.

Vissa analytiker menar att valet var onödigt; det inte bara stärkte presidentens stöd utan konsoliderade också oppositionen vilket sannolikt kommer att innebära större splittring inom landet de kommande månaderna. Under parollen "ett enat Bolivia" kämpar både regeringsanhängare och självstyresrävar i fullkomligt motsatt riktning. Morales vill ha dialog. Oppositionen överenskommelser. När de möts för att diskutera råder ofta kaos. Politikerna skriker för att överrösta varandra, kastar tillhyggen och pappersbollar på varandra, utdelar örfilar och påstår att respektive motpol agerar kontra lagen. Regeringen angrips för att olagligt ha röstat fram den nya konstitutionen, landshövdningarna i halvmånen angrips för att ha röstat igenom självstyre utan stöd av grundlagen. Man bråkar, anklagar och skiljs utan att ha fört konstruktiv dialog än mindre nått överenskommelser.

Bolivia är ett minst sagt annorlunda organiserat land än det jag själv kommer ifrån och oavsett hur många synpunkter jag tillsammans med andra utlänningar har på hur det " borde" fungera här är det onekligen hög tid för landets egen befolkning att själva definiera såväl lagar som demokratibegrepp. Majoriteten i landet är ursprungsbefolkning, nu är det de som har makten och det måste respekteras.

Viva el cambio!

Bolivia förändras - Evo håller sitt ord

Så lyder regeringens främsta slagord: Bolivia Cambia Evo Cumple. Efter två och ett halvt stormiga år vid makten är det möjligt att se en rad faktiska förändringar som Morales socialistregering har genomfört. Nedan nämner jag några av de viktigaste i raden.

• Alfabetisering

Sedan 20 mars 2006 har ett alfabetiseringsprogram finansierat av Kuba ägt rum i Bolivia. Programmet går under namnet "Jo, jag kan" (Yo, sí puedo) och har hittills lärt nära 520 000 tidigare analfabeter att läsa och skriva.

• Billigare elkostnad för de fattigaste

21 mars 2006 offentliggjorde Morales en lag som sänkte elkostnaden för de mest behövande. Sammanlagt berörs 460 148 personer i staden och 34 608 personer på landsbygden.

• Nationalisering av landets naturgas

1 maj 2006 beslutade regeringen att nationalisera landets stora naturgasresurser. Detta innebär att de företag som utvinner gasen måste betala 82% av produktionen i skatter och avgifter till Bolivia. Tidigare var denna summa endast 18%. För landets ekonomi betyder detta en ytterligare inkomst på ca 10 000 miljoner svenska kronor/år.

• Revolutionär jordbrukspolitik

53 år efter landets stora jordbruksrevolution sätter regeringen den 2 augusti 2006 dess fulla reformprogram i kraft. Detta innebär en rättvis fördelning av landets marker, kontroll av ägandedokument och återaktivering av mark som hittills inte brukats. Ett av de övergripande målen är att marken i så stor utsträckning som möjligt ska ägas av den som brukar den.

• Barnbidrag

12 november 2006 distribuerades för första gången det nyinförda barnbidraget. En summa på 200 kronor som ska betalas ut till landets samtliga skolbarn vid slutet av varje skolår.

• Ursprungsbefolkningens egen radio

1 maj 2007 invigdes ursprungsbefolkningens eget radionät med sammmanlagt 30 stationer runt om i landet. Ändamålet är att demokratisera kommunikationen i landet och stärka uttrycksrättigheterna för samtliga sociala sektorer.

• Ny grundlag

9 november 2007 godkände en folkvald församling, efter ett års arbete, texten till en ny grundlag som etablerar ett plurinationellt Bolivia. Hela befolkningen ska inom de kommande månaderna rösta om grundlagen ska träda i kraft eller ej.

• Ny bank för produktiv utveckling

2 maj 2008 öppnade den statliga banken BDP-SAM sina dörrar. Banken erbjuder mikrolån till privatpersoner och speciella lånepaket till föreningar med sociala utvecklingsprojekt. BDP-SAM ska alltid hålla lägre ränta än de kommersiella bankerna, för närvarande ligger räntan på 6%.

• Energisparande/ekologiska glödlampor till samtliga hushåll

10 mars 2008 inleddes en venezuelafinansierad kampanj för att byta ut befolkningens glödlampor till energisparlampor. Varje hushåll fick besök av ideella arbetare som kostnadsfritt bytte ut gamla lampor mot nya.

• Gratis ögonoperationer

Sedan 2006 har Kubanskt stöd gjort det möjligt för Bolivia att öppna 1 nytt ögoninstitut och hela 12 nya oftalmologiska kliniker. Hittills har dessa med hjälp av kubanska läkare opererat mer än 250 000 personer kostnadsfritt.

Sydamerika höjer rösten

Magnus Lintons senaste krönika i DN. En kommentar kontra uppfattningen om att Latinamerikas politiska ledare bara är röda populister i luven på varandra.

Enad front mot EU:s flyktingpolitik.