Perspektiv

I morse påminde jag mig själv om varför jag valt att öppna en second hand affär i Bolivia. I början hade jag klart för mig att projektet var av altruistisk karaktär, men allt eftersom månaderna och åren går och vinsten ökar succesivt faller jag med jämna mellanrum in i ett slags jagfälla. Huvudproblematiken är jag själv. Vad tjänar jag egentligen? Hur mkt jobbar jag och till vilken nytta? Varför börjar jag inte importera möbler från kina, säljer dem till överpriser och tar ut den lön som jag faktiskt ”är värd”?

Jag går på gymmet i Cochabamba. Eller rättare sagt jag kör till gymmet. Sitter i bilkö i tjugo minuter för att sedan hoppa upp på en spinningcykel (!). Jag hade bråttom till gymmet idag, pilates klockan åtta men ungarna ville inte äta frukost fort, så schemat brast. Vid en stor korsning susar jag förbi en pojke i fyraårsåldern som står mitt i bilraderna iklädd en trasig t-shirt och tunna byxor. Med Cochabambas just nu noll-gradiga temperaturer är det svårt att undkomma ett styng av medlidande om man råkat lägga märke till denna köldfrusna lilla kropp.

Jag fortsätter köra men börjar scanna mitt liv och min vardag och känner plötsligt att jag inte pallar mer. Hur har jag tappat perspektivet på saker och ting? Hur kan jag tillåta att en liten fyraårig pojke står nästan utan kläder i nollgradiga temperaturer, mitt i en korsning, vädjandes om hjälp av förbisusande bilar? Vad har hänt med mig? När blev det viktigare för mig att få bra lön, gå ner i vikt, få bort påsarna under ögonen, skaffa rakare och vitare tänder? Jag märker att jag någonstans på vägen tappat fokus.

Jag har inte några pengar på mig men jag tittar bak i bilen och ser min sons gosedjurshund, en stor nyköpt filt och en kudde. Börjar dividera med mig själv. Jag kommer försent till pilateslektionen om jag vänder nu, jag måste ta hela vändan runt plazan och fortsätta in på en mindre väg, hela manövern kommer att ta ungefär en kvart. Ska jag, ska jag inte? Jag tvingar mig själv att välja humant. Jag måste köra tillbaka till pojken.

Jag ser mig om precis innan jag svänger ut från den fyrfiliga vägen. Då smäller det kraftigt och en motorcykel, en man och en kvinna flyger över huven. Jag stiger ur bilen som står snett över körbanan, de andra bilarna dånar av stress och ilska, kvinnan skriker och gråter, jag kramar henne, kvinnan skriker att jag kunnat döda dem, mannen lugnar henne, han kramar mig och vi gråter alla tre. Efter en stund parkerar vi intill vägen och sätter oss ned. Vi är inte skadade, motorcykeln har bara fått en skråma på framlyktan, jag bryr mig inte om att titta på min bil. Mannen vill inte att jag betalar någonting, han tycker det är hans fel. Jag tycker det är mitt fel. Vi pratar en stund och ursäktar oss, önskar varandra en bra dag. Tårarna rinner fortfarande nedför kinderna när jag sätter mig i bilen igen.

En kvart senare räcker jag över filten, kudden och gosedjuret till den lilla pojken. Hans ansikte är grått och sorgset. Han säger tack och jag tänker han har ingenting att tacka för.

Jag åker på gymmet, joggar i en halvtimme, duschar och kör till Kuriosa för att öppna för dagen. Väl inne i affären läser jag informationsskyltarna på väggen som talar om att Kuriosa är ett solidaritetsprojekt, att vinsten oavkortat går till organisationer som på olika sätt jobbar solidariskt för att minska orättvisor i samhället. Jag tänker på pojken i korsningen, på de många olika barnhem affären stödjer, på hur tillfällig vår existens är och för ett ögonblick blir det glasklart för mig igen vad det är jag håller på med och varför.

Generöst bidrag från eleverna på Finnbacksskolan, Lycksele

Fick ett mail i morse där det stod att Finnbacksskolan i Lycksele precis donerat 14.000 kronor till barnhemsverksamheten! De bestämde sig för att hälften av de pengar som tjänades in under "biståndsdagen" (tror jag den heter, rätta mig gärna) skulle gå till barnen på "Corazón del pastor" och "Pedacito del cielo" här i Cochabamba!

Vilken fantastisk donation! En stor eloge till alla lärare och elever som engagerat sig i detta och som gett av sin tid och kraft för att våra unga medmänniskor här i Bolivia ska få det lite bättre.

TUSEN OCH ÅTER TUSEN TACK!!

Två av mina artiklar publicerade på Shias hemsida

I slutet av december fick jag äran att dokumentera arbetet i två lokala föreningar som får stöd av Shia, Sverige. Den ena är Parasoll - en förening för människor med psykisk funktionsnedsättning, samt Fedeboiso - en dövidrottsförbund. Läs gärna mer om dessa föreningar och människorna som engagerar sig i dem, i mina artiklar nedan:

En dörr på glänt för människor med psykisk funktionsnedsättning | Shia

Många nya ansikten i ett allt stabilare dövidrottsförbund

Kuriosa donerar 7000 kronor till PERFORMING LIFE!

Om man räknar med att genomsnittslönen i Bolivia är ca 1200 kr motsvarar det nästan 6 månadslöner. Performing Life är en organisation som arbetar med barn och ungdomar som bor på gatan. Förutom att driva en seriös cirkusverksamhet har de bland annat byggt upp en studio och spelat in fyra skivor tillsammans med gatubarnen/ungdomarna.

Jag tycker att amerikanske John Connell som startat upp verksamheten är en väldigt inspirerande grabb (han är faktiskt bara 22 år) och att hans verksamhet är enastående! Efter ett antal besök i studion och i parken nära Kuriosa där de unga cirkusartisterna håller till, valde jag därför att uppmuntra John och hans personal med detta lilla bidrag.

Läs mer om Performing Life här!

Min senaste artikel i sista :( numret av LA

Tråkig nedläggning av en väl behövd tidskrift. Jag har varit trogen läsare i flera år och tidningen har utan tvekan vidgat mina kunskaper om denna fantastiska kontinent.

Nu har den lagts ned och lämnar efter sig ett tomrum i nyhetsrapporteringen från latinamerika.

HÄR

är mitt sista bidrag, från nummer 4/10.

I väntan på en ny container

För en månad sen var jag hemma i Sverige och packade en ny container. Den här gången var det stockholmarna som fick chansen att donera sina prylar till Kuriosa. Vi ställde upp en 20-fotare på Gärdet och körde runt med en lastbil under fyra dagar och hämtade möbler och pianon från alla tänkbara sorters familjer.

Nu står containern i Chiles hamn i väntan på min lastbilschaffis som snart kommer dit och hämtar den. Sen ska det begagnade godset in på kuriosa för prissättning och försäljning.

Varje år donerar vi ett piano till en organisation vi tycker gör nåt vettigt här i Cochabamba. Förra året gick ett piano till barnhemmet för flickor "Herdens hjärta", som ju många av er stödjer genom fadderskap. I år gick pianot till "Performing Life", en cirkus- och musikskola som arbetar med barn och ungdomar som bor på gatan.

OPEN HOUSE KURIOSA

Nästa torsdagkväll har vi öppet hus på KURIOSA för våra gamla och nya kunder!

Välkomstdrink, REA på nästan allt, levande musik, teater, alla konstnärer på plats m.m.

VÄLKOMNA!